Igångsättning

Igångsättning

Att sätta igång förlossningsarbetet så kallad induktion har blivit en av de vanligaste interventionerna inom förlossningsvården idag.

I genomsnitt 12-15% av alla graviditeter avslutas på detta vis. De främsta orsakerna är havandeskapsförgiftning, högt blodtryck, diabetes, tillväxthämning och överburenhet, varav överburenhet är den vanligaste orsaken. I Sverige är definitionen på överburenhet ≥ 42 graviditetsveckor. Anledningen till är att man sätter igång förlossningen vid överburenhet är att moderkakan har ett bäst före datum.

Hur går det till?

Vid igångsättning av förlossningsarbetet är syftet att efterlikna den normala förlossningens start d.v.s. att eftersträva en mjuk eftergivlig livmoderhals innan värkarbetet etableras. Det finns olika metoder för att sätta igång ett förlossningsarbete. Om livmoderhalsen anses omogen kan man applicera prostaglandiner i vagina alternativt får kvinnan dricka prostaglandin. Dessa metoder kallas medicinsk induktion. Om livmoderhalsen uppnått en viss öppningsgrad kan man istället sätta igång värkarbetet med en mekanisk induktion. Då kan doktorn antingen föra upp en typ av ballongkateter i livmoderhalsen eller ta hål på fosterhinnorna, amniotomi, så att vattnet går. Om livmoderhalsen redan har uppnått en god mognadsgrad kan igångsättningen ske med enbart värkstimulerande dropp.

Om indikationen för induktion är överburenhet och livmoderhalsen är omogen kan det ta upp till 72 timmar innan kvinnan är i ett etablerat värkarbete. Om livmoderhalsen bedöms vara omogen och den blivande mamman och barnet mår bra kan man överväga att flytta fram induktionstillfället en eller ett par dagar med förhoppningen att livmoderhalsen mognar något under denna period. Att bli igångsatt kräver med andra ord att alla inblandade är utrustade med ett stort tålamod.

Läs mer här!

Kontakt